Tråkigt uttryck. Standardfrasen när man gör sitt första program, sin första hemsida, sitt första blogginlägg, whatever. Förväntar man verkligen sig att hela världen kommer läsa det man skrivit? Jag tror inte att nån alls kommer att läsa den här bloggen, men nån bad mig blogga så… Någonstans för mig att få utlopp för allt onödigt gnäll så att mina vänner slipper lyssna på det

Massa vardagsfilosofi kommer antagligen hamna här, mina funderingar, idéer och frågeställningar. Känn dig fri att fortsätta på mina tankar i kommentarer, eller säga emot, vilket som. Jag kommer antagligen lyckas provocera någon ibland, medvetet eller inte. Det är i alla fall inte min poäng, även om jag inte direkt sörjer att någon inte håller med om mina åsikter.

Jag kommer tyvärr inte kunna hålla mig från att lägga upp musiktips, låttexter och annat som jag älskar.

Tjoff

Shepherd’s cry

http://www.myspace.com/sinjabe

Just nu känns allt rätt jobbigt, men jag fattar inte varför, ingenting är egentligen jobbigt. Jag är deppig utan anledning, och det suger, för det är fett patetiskt. Visst, sånt här går över rätt fort, men det är ändå irriterande.

Dessutom är jag frustrerad över att jag aldrig lyckas skriva klart den där låten nån gång, och ännu mindre spela in den bra. Bajs, jag suger.

Jag har typ såhääääääär (visar med armarna) mycket ny musik som jag måste lyssna in mig på, och det kommer ta en evighet, och jag är ledsen Emery har precis släppt ett nytt album, ”… In shallow seas we sail”, och det är helt sjukt nice. Jag har precis fått Safemodes EP, två album med Intohimo, massa Iron&Wine, Sufjan Stevens, Manchester Orchestra, John Mayer, Mammuth, Vildhjarta, lite kvar att lyssna igenom mewithoutYou, osv. Då har jag inte ens tagit upp alla band som jag har kollat upp, lyssnat på en låt och sen fixat album med, som jag också måste lyssna igenom! Så mycket bra musik, så lite tid. Och tänk att jag i perioder har trott att jag har lyssnat på all bra musik inom nån genre Hah, vad fel jag hade! Eller så kanske jag bara har utökat min musiksmak.. Eller både och

Hon var väldigt vacker!

På lördagen var det dags för bröllop mellan Putte och Linn, med underbart bröllopsväder och alltihop.

På söndagen blev det avskedsfest för Richard Svensson, och sen åkte massa folk till stranden med maten som blev över från bröllopet

Nu är hon äntligen hemma, så jag är väldigt glad

Jag får ladda ner filen ännu en gång, och försöker med att stänga av McAfee innan jag öppnar filen. Problemet är att det inte finns någonting som liknar ”suspend”, ”shut down”, ”exit”, ”pause” eller nåt annat smart ord. Det går inte att stänga av brandväggen helt enkelt. Jag går in i programmet och stänger av olika delar av det, men mitt script tas ändå bort när jag startar det.

Tillslut får jag nog och klickar för support. Till min stora förvåning har dom nåt häftigt system där man kan chatta med en support-tekniker! Java-klienten installeras smidigt av sig självt, och jag får strax prata med en snubbe som heter Rajmahal, som jag antar kommer från Indien som precis all annan support. Han verkar vara en bot, för han svarar aldrig direkt på någonting jag säger, utan säger bara ”Thank you for the information” eller ”Could you elaborate on your problem a bit more?”. Tyvärr är han lite smart för att vara en bot, så jag gissar att han har snabbknappar för vad han ska skriva, så att han inte råkar stava fel eller nåt sånt. Han fattar inte ett skit, utan verkar mest samla information för att fylla i ett formulär. När jag har slösat 10 minuter på honom säger han att han kan hjälpa mig kontakta ”AVERT Team” så att dom kan hjälpa mig, vilket bekräftar min föraning om att han bara sitter och skriver saker i ett formulär.

Det hela slutade med att jag frustrerat gick hem och sket i alltihopa, få se om det fixar sig imorrn eller inte.

Slutsats: Brandväggar, anti-virusprogram och indier suger.

Nu finns det väl ingen mjuk center i en jawbreaker men.. Ändå

Timo Räisänen – Fear no darkness, promised child

Nån (som mats uttryckte det) pizzanisse har snott min mobil, mina nya jeans, min nya t-shirt, min älskade kofta, och lite andra grejer. Mickes nya laptop tog han med. Jag gillar inte folk som inte orkar jobba och förtjäna någonting själva, utan bara glider på vågen, låter andra göra jobbet och tar sen belöningen ändå. Jag har iaf spärrat både mobil och abonnemang, så han kan inte använda den till ett skit, inte ens läsa mina sms

Du får gärna lämna tillbaka sakerna, men jag förlåter dig även om du inte gör det.